Rallye Orpi Maroc 2005

Inget kan ju vara så nervöst och fullt av strul som ens första ökenrally med VM-status.

Det kändes så skönt att få bryta ut hojen ur transportemballaget på den stekheta
parkeringen i Agadir. Vi hade nu 212 mil i Marockos ödemark framför oss.



Vi var fem svenskar som möttes upp i Agadir, Henrik Rahm på sin KTM 660 Rally,
Thomas Berglund på sin starkt modifierade KTM 640 ADV, Joakim Hultqvist med sin
KTM 660 Rally, och rallyprincessan Annie Seel på en Motoaventures KTM 450 exc.
Detta var nu Team Sweden Challenge.



Resan dit hade varit lång. Cykeln tog mig 3 månader att bygga med god hjälp av
Olle Ohlsson, PG Lundmark och Annie Seel. Alla bidrog med tips, råd och delar.
Tiden rann som vanligt iväg och när äntligen hojen var klar, fanns ingen tid
kvar att provköra. Allt nytt fick jag erfara på startlinjen.



Det skulle ganska snart vis sig att allt var långt ifrån perfekt, men det
viktigaste var nu att få bitarna (och mig själv) att hålla i 212 långa mil
genom Marockos steniga terräng.



Ödmjukhet inför uppgiften fick bli nyckelordet. Nu när jag väl var här med Team
Sweden Challenge ville jag ju absolut inte bryta eller komma sist.



De som inte varit i Marocko tidigare, föreställer sig oftast en stor sandlåda,
liknande de övriga nordafrikanska staterna. Visst finns det gott om sand, men
framför allt sten, sten och åter sten.

Närmast på programmet stod besiktningen och där fanns ju alla Superstars som
man sett på Eurosport i alla år, Peterhansel, Kleinschmidt, Despres, Coma m fl.

Annie var ju van vid detta och gled runt bland sina tidigare polare och morsade
till höger o vänster.

Dag 1 bestod av två kortare sträckor.
Det kändes ganska hemvant genom att det inte var så länge sedan som jag och
Henrik kört hos Motoaventures en månad innan.

Navigeringen skulle bli en prövning för mig. Jag hade ju ingen tidigare
erfarenhet av det. ”Learning by doing” fick det bli. Henrik och jag körde ihop
hela dagen.

När dag 1 var över kändes det som man äntligen var med i matchen

Väl tillbaka till bivaken så börjar nästa fas av dagen: logistik: Upp med tält,
fixa hojen, käka, gå igenom kommande dags roadbook (det tar ganska mkt tid!).
Hygien och sova kom att hamna längre och längre ner på listan allt eftersom
dagarna gick.

Dag 2. Den började dramatiskt med att
Jocke Hultqvist blåste rätt ner i en ravin och bröt foten. Otroligt nog så
fullföljer han den dagen med trasig fot. Ridå tyvärr för Jocke.

Jag hade tills idag förbisett vikten av att köra på mousse i stället valt
riktig grov slang i däcken. Det resulterade i en tidig punka och 27 mil med reducerad
fart.

Dagen innan hade jag lånat ut bensin ur min hoj till en i teamet, som
olyckligtvis tagit mer än han skulle, vilket resulterade i soppatorsk 7 km
innan tankningen. Det blev att vänta på en quad som kunde ge mig några
deciliter så att jag klarade mig sista biten. Den här dagen har gått långsamt.
Inga problem med navigeringen i det tempot.



Dag 3. Idag skulle det bli prov på svårare navigering, men framförallt
så mötte vi de första sanddynerna. Riktigt kul körning. Tyvärr inte för alla:
En ungrare kör rätt ut över en hög sanddyn och får en luftfärd som slutar med
sönderslagen hoj och axel/arm.

Roadbooken slutade sedan att gälla och ren GPS navigering gällde fram till en
tankning som extra insatt i efterhand. Det vållade en del problem för mig och
Henrik som körde ihop igen. Ingen av oss hade låst upp koden på rätt sätt som
lade ut kursen på GPS`en.

Vi slog följe med andra åkare och hittade ganska snart rätt till tankningen.
Annie har oturen att dra på sig 3 timmars tillägg för överskriden maxtid.
Arrangören gör en miss som kostar henne en plats bland de 10 bästa.

Kort därefter gör jag en lite klantig vurpa och slog av ett fäste till tanken.
Lätt fixat med en rem.

Nästa vurpa skulle få större konsekvenser. I ett dammoln efter Henrik kör jag
på något som jag inte ser och slår över styret i en riktig smäll. Hojen och jag
klarade oss mirakulöst, men mina navigeringsinstrument var sönderslagna (utom
GPS`en som skulle kostat mig 25.000:- om den såg ut som resten av
instrumenten). Som tur är är det bara 20 km kvar av den sträckan.

Sen väntar 12 timmars mekande för att återställa hojen till körbart skick, dock
utan fungerande instrument. Kommer i ”säng” kl 03 och 04 ringer väckarklockan.
Totalt väntar nu 57 mil........!



Dag 4. Idag blev det att ta det lugnt, då roadbook-hållaren bara kan
rullas fram manuellt och tripmätaren är mycket svår att läsa av. Det blev 57
långa mil och jag var tvungen att ta rygg på några förare för att kunna hålla
tempot.

Dagen avslutades med 20 mil transport och jag hade stora svårigheter att hålla
mig vaken på hojen. Väl framme så fortsatte mekandet fram till 01 på natten och
3 timmars sömn senare så var jag klar för sista dagen på rallyt.



Dag 5. Idag får tyvärr Kapten Berglund bryta p g a haveri med hojen. Den
stackarn som haft strul varje dag med sin KTM Adventure fick tyvärr inte sin
hoj över mållinjen.

Jag startade med en stor nervös känsla att hojen skulle paja ihop. Har jag
kommit ända hit så vill man gärna rulla över mållinjen.

Dagen bjöd på en skön körning med fantastiska omgivningar och ett par riktigt
luriga sträckor med svår navigering. Bl a körde vi genom en hög och smal allé
av kaktusar..

Underlaget var djup och lös sand, vilket gjorde saken ríktigt spännande.

Vi passerade också genom en helt övergiven stad i en dalgång.

Sista sträckan gick parallellt med Atlantkusten några mil. Nu tyckte man att
hörde alla möjliga oljud från motorn, men det var bara spöken. Känslan att
äntligen få se målet och glida över mållinjen var helt obeskrivlig.

Där väntade både Henrik och Annie som öste på ordentligt sista dagen. Nu
återstod bara en transport in till Agadir och Parc Fermé. En maratondusch och
prisutdelning väntade.

Henrik får ta emot en buckla som bäste svensk. Han slutade på en 20.e plats, jag på 23 

och Annie på 21. Hon hade oturen att åka på en massa strafftid p g a en missad checkpoint

sista dagen.Annars låg hon runt 11 - 15 placering under dagarna.

Stort Grattis till oss tre som tog oss i mål!!